Jag tog hål i öronen först vid 51 års ålder. Många av kompisarna tog hål i öronen i unga år, i skolan. Men jag fick inte pga att vi hade nickelallergi i familjen och eftersom jag hade andra allergier vågade inte mina föräldrar låta mig skaffa örhängen. Det var ingen stor sorg för mig. Däremot så blev jag då i mogen ålder sugen på att skaffa hål i öronen och örhängen.

Jag har blivit känd på jobbet som den som har många och roliga örhängen. De första jag skaffade efter läkörhängena var just roliga från en kreatör på Instagram. Jag kompletterade med några "vanliga" och snabbt hade jag köpt så många att jag nu inte kommer ihåg var och när jag köpt de olika. Jag köper aldrig dyra örhängen. De första två åren och nio månaderna bytte jag i stort sett örhängen varje dag. 2025 ville jag visa att jag hade vanliga och snygga örhängen också, inte bara roliga. Jag påbörjade ett "socialt experiment" och började använda de vanliga, fina örhängena. När det hade gått två månader och ingen hade kommenterat detta (främst på jobbet) så började jag växla mer bland örhängesanvändandet igen. MEn numera orkar jag inte ha olika varje dag, så nu kan jag ha ett par två, tre dagar i rad innan jag byter:-)

Ananasörhängena på bilden ovan har jag tyvärr tappat det ena.